Svenskarna trodde länge att historien var död. Folkhem, rekordår och välfärd uppfattades som ett radikalt brott med det förflutna. De där fornstora dagarna som nationalsången yvs över kändes lika främmande som om de hade inträffat i ett annat land. Och det ska vi nog, i ärlighetens namn, vara rätt glada över. För man kan säga mycket om hur det var förr, men bättre var det inte.

Men sedan hände något. Svenskarna började misstänka att ryktet om historiens död var betydligt överdrivet. Kanske hade det något med Berlinmurens fall att göra. Eller kanske Herman Lindqvists charm. Folk började i alla fall intressera sig för det förflutna. Tyvärr rosar svenska historiker inte direkt marknaden med läsvänliga kioskvältare. Med några få undantag är det mesta som skrivs av historiker av facket så torrt att det riskerar att självantända om det lämnas utomhus på varma dagar. Resultatet har blivit att svenskarna bara har blytunga, gravallvarliga skildringar av sitt förflutna att tillgå. Det är synd. Sveriges historia är nämligen full av stor, om än oftast oavsiktlig, komik.

Med den här boken försöker Mikael Shainkman komma till rätta med problemet genom att ge en lättsam och humoristisk överblick över Sveriges historia. Syftet är att roa, men inte bara. Boken är baserad på noggranna källstudier och tunga, respekterade historiska verk. Alla datum, namn och till och med väderleksrapporter är baserade på skriftliga källor. Endast dialogerna är varsamma rekonstruktioner av hur orden förmodligen föll då det begav sig.